Ängöl - Jankos Påskalla 2026 5.2 Vol%
Denna kopparfärgade lager har lite kraftigare maltsmak som balanseras av ädel humle. Perfekt till påskens mat och all husmanskost. Vi har använt traditionella råvaror och metoder för bästa resultat - läs mer nedan.
Receptet är framtaget i samarbete med ölprofilen Jan-Erik Svensson med rötter i Påskallavik.
Jankos Påskalla - recept 2026
Tanken var att liksom förra året brygga ett klassiskt bärnstensfärgat lageröl i frankisk stil med både uttalad maltarom och tydlig humlekaraktär. Den sortens öl bryggs idag mest av landsortsbryggerier i regionen Franken i norra Bayern och hamnar lite utanför normen för de flesta etablerade öltyper.
Vi har använt traditionella metoder så långt det har varit möjligt och bara gjort små anpassningar med hänsyn till råvaror och utrustning. Det är bryggaren Emil Lindén som utformat receptet i dialog med ölvetaren Jan-Erik (Janko) Svensson. Ungefär 70 % av malten var en sorts wienermalt från Weyermann mältad på kornsorten Isaria.
Den kom ut på marknaden 1924 och hör till marknadens finaste och mest traditionella med utpräglade aromatiska egenskaper. Av övrig malt var det lika delar münchnermalt typ 1 och 2 (lite mörkare). Mäskningen var en klassisk centraleuropeisk dubbeldekoktion med proteinrast i samband med inmäskningen (c:a 52℃). Första delmäsken fick på väg mot uppkok en tio minuters försockringsrast vid 64℃ och en 20 minuters dextrinrast vid 72℃. Därefter fick delmäsken koka i drygt 20 minuter.
När delmäsken återfördes blev temperaturen på hela mäsken c:a 65 ℃ (i silkaret), då huvudförsockringen skedde. Andra delmäsken fick en tio minuters dextrinrast vid 72℃ följt av ett kok i c:a 15 minuter. När delmäsken återfördes till modermäsken uppnåddes en utmäskningstemperatur på c:a 78℃. Därefter skedde avsilning och lakning. Bryggare Emil höll koll på att vörtstyrkan skulle bli lagom med tanke på förestående kokning och därmed sammanhängande avdunsting.
Själva bryggningen - vörtkoket - var uppåt två timmar långt. Under denna process tillsattes humle för beska, smak och arom. All humle var av sorten Spalt, en ädel frankisk sort besläktad med tjeckiska Saaz, schwabiska Tettnanger och bayerska Hallertauer Mittelfrüh. De s k ädla humlesorterna har låga halter bitterämnen och finlemmade aromatiska egenskaper. Bittergivan (25 %) fick koka i vörten i 90 minuter, smakgivan (35 %) i 40 och aromgivan (40 %) tillsattes 20 minuter före kokslut.
Vi siktade på en teoretisk beska runt 35 BU, i verkligheten torde den ligga något lägre. Syftet med att använda ädel aromhumle genomgående är att ge ölet en mjuk helhetskaraktär trots relativt hög beska. Efter mäskning och bryggning kyldes stamvörten ned och merparten av koagulerat protein och humlerester separerades i en centrifug innan den pumpades över till jästanken.
När temperaturen var 7℃ tillsattes en rejäl dos av en tysk lagerjäst från AEB som heter Munich Heritage. Den ska enligt uppgift ha sitt ursprung på Augustiner Bräu i München och lämpar sig för kall, lång jäsning. När grönölet efter tio dagar tappades över för sekundärjäsning höjdes temperaturen till 10℃ för en s k diacetylrast med syfte att få bort eventuell störande smörlukt. I samband med detta kröjsades grönölet med Mästarpilsner i högkröjs - jäsningens mest intensiva fas.
Poängen med kröjsning är att inför lagringen tillsätta frisk jäst och lite oförjäst maltsocker. Det bidrar med fräschör, renhet och en finputsning av ölet. Därefter sänktes temperaturen successivt under två veckor ned till 3℃, sedan fick grönölet vila i två veckor innan temperaturen sänktes ytterligare till -1℃ för lagring och klarning. Den totala tiden för jäsning och lagring var ungefär tre månader. Ölet levereras ofiltrerat och opastöriserat vilket innebär att alla dofter och smaker finns kvar oförstörda.